20 oktober 2026
När jag blundar kan jag känna dig
Fast du inte är här
Jag kan se hur dina ögon längtar efter mig
Fast du inte vet när
Solen värmer mig
Där jag ligger på stranden
Med solcremen smeker jag
Med ena handen
Öppnar ögonen
Och ser
Människor som skrattar och ler
Jag sluter dem igen
Drömmer om sen
För mina fingrar längs mina läppar
Fuktar
Hör vågornas sus
Känner ett inre brus
Vänder mig på rygg
För handen längs mina ben
Dina händer
Mina tår
Din hud så varm och len
Jag kan märka värmen i mina bröst
Jag kan höra suckandet från din röst
Du är långt borta
Ändå kan jag märka dig
Helt inne i mig
Det växer
Det varma
Det mjuka
Stranden under mina axlar
Strävt men ändå skönt
Mina ben glider isär
Jag kan nästan känna dig där
Mitt mjuka
Möter ditt
Hårda
När blir nästa gång
All längtan är för lång
Oändlig
Vill mötas i en explosion
Två kroppar
Smälter
Till ett
Fyra ben blir till två
Jag sträcker ut handen
För att nå
Din nästa kyss
Den var alldeles nyss
Ta mig dit
Igen ikväll
Till begärets rand
Där på min öde strand
Där människor försvinner
Där vattnet rinner
Där jag ber
Om mer
Ta mig
Dit
Lyssna på den engelska versionen 🎵
Om dikten: Den här dikten föddes en varm dag på stranden på Gran Canaria. Jag låg i solen, blundade och lät tankarna vandra till någon som inte var där. Om hur fantasin kan sudda ut avstånd och hur längtan ibland kan kännas nästan lika verklig som själva mötet. Och om allt det där som händer när man blundar och låter tankarna få sitt eget liv.
Leave a Reply