Oktober 2026
Jag är tillbaka
I korridoren där jag gått förut
Jag är tillbaka
På samma väg men utan slut
Men något känns annorlunda här
Som om tiden stått still
Jag känner inte igen mig mer
Fast jag vet vart jag vill
Med långa raka steg
Där går jag
I en korridor full av folk
Och parfym som luktar svagt
Jag hör röster runt omkring mig
Men inga ord når fram
Det är något med den här platsen
Som känns så välbekant
Jag känner igen mig
Men inte ändå
Jag ser mig runt
Och undrar vad jag tittar på
Ansikten passerar
Någon ler mot mig
Jag söker efter något
Men vet inte vad det är
Där mitt i min väg
Står en nymålad dörr
Jag är väldigt säker
Den var där inte förr
Jag stannar upp ett ögonblick
Ser mig försiktigt omkring
Men människorna passerar
Som om de inte ser någonting
Är det bara jag som är vaken
En nymålad dörr står där helt naken
Alla andra dörrar är öppna
Men denna saknar handtag
Jag sträcker fram min hand
Låter fingrarna följa dess kant
Känner något under färgen
Något som inte borde finnas där
Färgen rinner
Längs mina händer
Dörren är blå
Men jag får gröna händer
Jag stirrar på mina fingrar
Förstår inte vad som sker
När jag vänder mig mot dörren
Är den inte blå nåt mer
Mystiken tätnar
Alla börjar sjunga
Jag ler för mig själv
Mitt i allt det tysta och tunga
Sången växer genom väggarna
Men ingen rör sin mun
Jag hör någon viska mitt namn
Och allt blir tyst en stund
En kollega säger mitt namn
Jag svarar artigt men vill att hon ska vända
Som om hon hör mig
Så vänder hon sig
Hon är försvunnen
Som sjunken genom jorden
Vad händer
Och fötter
Jag är tillbaka vid mina rötter
Jag tittar ner på golvet
Där fotspåren leder bort
Men alla går åt samma håll
Mot en plats jag glömt för gott
Dörren öppnas på glänt
Som om ingenting har hänt
Jag kikar in
Men ser absolut ingenting
En vind drar genom rummet
Fast luften står helt still
Jag hör en röst därinne
Som säger: Kom om du vill
Jag går men står helt still
Vinden blåser
I en korridor
Någon säger
Vintern är svår i år
Men det är sommar
Juli månad
Jag har haft semester
Med pengar som jag lånat
En kalender på väggen
Visar december tjugotvå
Jag blundar för en sekund
Och känner solen mot min tå
Vad är det mystiska
En korridor som blivit till ett rum
Utan slut
Och en dörr som inte kan öppnas
Varken in eller ut
Om dikten: En helt knäpp dikt om hur saker inte är som man tror och ingenting är som det ska vara. Den bara kom ur en massa känslor och blev till en väldigt rolig och bra sång som är bättre än dikten.
Leave a Reply