Augusti 1997
Dörrvrede, fruktansvärt raseri,
som en isbit fast inuti,
tidlös ilska orkan.
hon orkar, hon är van.
Känner ilskan komma smygande,
hör en stol som kommer flygande.
Med helvetes fart
går dörren igen,
sitter i farstun
gråter som bara den.
Livsglädjen, den du tog,
kom tillbaks
den dag du drog.
Om dikten: Jag skrev den under en period i mitt liv då jag bar på mycket ilska. Dikten är inte självupplevd, men känslorna bakom den var verkliga. En berättelse om hur vrede och rädsla kan förstöra tillvaron, men också om lättnaden och friheten när det som tynger en försvinner och livsglädjen får komma tillbaka.
Leave a Reply