13 Oktober 2026
Jag har fångat ett ljud
Jag har sjungit en sång
Jag har väntat på Gud
Men himlen har varit tyst
Så jag lyssnade inåt
Och där fanns en melodi
Som jag aldrig hade förstått
Den är starkare än orden
Den handlar om min tro
Den spelar i mitt huvud
Hur ska jag få ut den
Låt den stiga, låt den höras
Låt den fylla varje rum
Det som länge varit tystnad
Blir en sång från djupet nu
Våga sjunga ut
Det låter bättre så
Om kärleken
Om allt som fyller
Mitt hjärta och min själ
Om drömmarna jag bär
Och kören svarar högt:
Vi hör dig! Vi är här!
För att ni finns
För att jag finns
Det är därför vi är här
Jag hör er, å Gud vad jag hör dig
Och rösterna förenas
Till en enda melodi
Kören lyfter hela rummet:
Vi är här! Vi är här! Vi är fria!
Pianot spelar
Violinen följer med
Hela orkestern tittar på mig
Jag sjunger som jag aldrig sjungit förr
Jag blundar och låter rösten
Bära allt jag har inom mig
Och kören reser sig och sjunger:
Vi hör dig! Vi hör dig! Sjung för oss!
Jag sjunger
Lyssnar och tystnar
Melodin blir längre
Jag hör er, jag hör er. Sjung för mig
Kören svarar, mjukt och stilla:
Vi sjunger för dig
Vi sjunger med dig
Och tusen röster stiger
Du är aldrig ensam mer
Utom när jag valt det själv
Min sång
Mina tankar
Alla hör
Om dikten: Den här dikten skrev jag med en sång i huvudet redan från första raden. Jag hörde pianot, violinerna och framför allt de stora, mäktiga körerna som skulle lyfta orden.
Jag ville skriva om att hitta sin egen röst, våga använda den och känna kraften när andra röster stämmer in. En dikt som nästan bad om att få bli musik.
Och den här gången var det faktiskt sången som kom först i tanken. ❤️🎶
Leave a Reply