Mars 2000
Är det bara för stunden
eller kan det vara livet ut?
Finns det kärlek där i grunden
eller ligger känslorna på lur?
Jag tror dig när jag säger att du förstår,
men du kan knappast veta hur jag mår,
vilka känslor jag kväver
och hur mycket jag kräver.
Jag blir glad när du ringer mig klockan två,
men det är inga heta känslor som pockar på.
Men om du skulle älska någon annan,
då skulle jag önska att hon var jag.
Och jag vet att jag skulle bli ledsen
om du försvann ur mitt liv för ett tag.
Jag vill inte vara utan
men vill heller inte vara hel.
Tycker om dina mjuka kramar,
ändå känns det lite stelt.
Jag stirrar som förblindad i kärlekens egen lupp,
men det är väl som med livet,
det går ner och det går upp.
Trots allt så får du ändå rätt.
Ibland är inte allting så himla lätt.
På samma fråga finns minst tusen svar,
men i mitt hjärta finns du för alltid kvar.
När jag behöver någon som kan lyssna och förstå
är det dig som jag lyfter på luren
och är det till dig jag ringer då?
Om dikten: Den här dikten skrev jag till en man jag dejtade som hade starkare känslor för mig än jag hade för honom. Jag tyckte verkligen om honom, men för mig handlade det mer om vänskap än kärlek. Ändå var det svårt att förstå varför jag inte ville ha honom nära på det sätt han önskade.
Det blev min sista dejt innan jag två månader senare träffade mannen som skulle förändra mitt liv och bli pappa till mina barn.
Det visste jag förstås ingenting om när jag skrev dikten. ❤️
Leave a Reply