16 maj 1999
Om jag kunde läsa tankar
är dina de jag helst vill ha.
Om jag kunde manipulera,
om du vore jag för ett tag.
Om kärleken vore enkel
och jag var komplicerad,
var skulle vi hamna då?
Men varför är det alltid så
att man är hellre ensam som två
än ensam med sig själv?
Man kan vara omtyckt men ensam,
men även hatad som två.
Men det svåra är att våga ta steget
och ta konsekvensen av sitt beslut.
Men när man sedan analyserar
frågar man sig:
Varför gjorde jag inte detta förut?
Om dikten: Tänk att jag redan då skrev om något som jag fortfarande funderar över idag. Att våga lämna det som inte känns rätt och att inte vara rädd för att stå ensam. Men har jag egentligen lärt mig något på alla dessa år? Jag vill gärna tro det. Fast vem vet, kanske sitter jag här 2046 och skriver precis samma dikt igen. 😂❤️
Leave a Reply