April 1996
Du tände ett ljus,
en låga nu brinner,
en saga så sann
att den aldrig försvinner.
Jag känner vår kärlek,
den darrar är stark.
Om du är min himmel
är jag då din mark.
Vi älskar, vi andas,
du leder mig rätt.
Om för mycket är nog
vill jag aldrig bli mätt.
Om dikten: En liten kärleksförklaring till en man som en gång kallade mig Smulan. En påminnelse om hur stark och självklar kärleken kan kännas när man är förälskad. Oj, vad länge sedan det är nu! ❤️
Leave a Reply