16 maj 1999
Tänk om lilla jag
kunde få vakna upp en dag
och känna mig accepterad,
Höra någon säga kom,
känna folk som tycker om,
slippa ta emot alla era hot
om att såna som jag borde dö.
Men i er vackra värld
finns inte plats för en sån som jag.
En dag ska jag få ge igen.
Jag ska bli djävulens bästa vän,
tänker jag och ler,
men inser i samma stund
att då är jag inte bättre än er.
Om dikten: Jag skrev den efter att ha läst en artikel om mobbning. Jag började fundera på hur det måste kännas att bli så illa behandlad att man inte längre känner att man hör till. Om ensamheten, ilskan och längtan efter att bli accepterad. Men också om att inte låta andras grymhet göra en själv grym.
Leave a Reply