19 oktober 2026
Det är skillnad på att ha det jobbigt
och att göra allting till ett problem.
Det är skillnad på att möta mörkret
och att själv släcka ljuset igen.
Jag vaknar upp till ännu en morgon,
regnet har fallit under natten.
Allt där ute är blött och grått,
men solen speglar sig i vattnet.
Jag kan välja att se det som stör,
allt det som inte blev som jag tänkt.
Eller känna hur stillheten omsluter mig,
och vara glad för den dag jag fått skänkt.
För jag väljer inte att alltid vara lycklig,
jag väljer att ge lyckan en chans.
Att se det lilla mitt i det stora,
att hitta ljuset någonstans.
Jag har gråtit, jag har förlorat,
jag har känt hur livet kan göra ont.
Jag har stått där med rädslan i kroppen
och sett hur framtiden försvann bortom.
Men jag fick ännu en morgon,
ännu en möjlighet att finnas här.
Och sedan dess vet jag något
som jag alltid inom mig bär.
Att livet aldrig lovar oss något,
inte ens att morgondagen blir vår.
Men just idag får jag leva,
och det är större än vi förstår.
Det betyder inte att jag aldrig klagar,
att jag aldrig är ledsen eller arg.
Jag vill kunna gråta när hjärtat värker,
jag vill kunna säga när jag är svag.
För sorg behöver inte döljas,
och smärta behöver få ta plats.
Men jag vill inte låta varje motgång
bli ännu ett hinder på livets skatt.
Jag kan sakna någon som inte hör av sig
och undra varför det är så tyst.
Eller själv lyfta telefonen
och säga: Jag tänkte på dig just.
Jag kan reta mig på regnet,
på att solen ännu inte är här.
Eller njuta av den stilla morgonen
och allt det vackra som den bär.
För samma dag kan rymma båda,
både glädje och besvär.
Och det jag väljer att lägga märke till
avgör hur jag upplever den här.
Så jag väljer inte att alltid vara lycklig,
jag väljer att ge lyckan en chans.
Inte blunda för det som gör ont,
men se allt det vackra som också fanns.
Och när kvällen kommer vill jag minnas
det som fick mig att le just idag.
Inte låta de små bekymren skymma
allt det vackra som faktiskt fanns kvar.
Jag förstår att inte alla
kan se på livet just så.
Men om man försöker ibland,
kanske livet blir lite lättare ändå.
För man behöver inte ha en bra dag
för att hitta något bra i dagen.
Och jag behöver inte älska allt i livet
för att älska livet som jag har det.
Om dikten: En tidig morgon på Gran Canaria. Min väninna sov fortfarande, regnet hade fallit under natten och jag satt och njöt av lugnet. Då började jag fundera på hur olika man kan uppfatta exakt samma morgon. Man kan irritera sig på allt som inte är perfekt, eller välja att uppskatta det som faktiskt är bra. Jag tror inte alltid man måste vara glad. Ibland är livet svårt och då ska man få känna det också. Men jag tror att vi kan låta livet bli lite lättare genom att inte låta varje litet bekymmer ta över. För man behöver inte ha en bra dag för att hitta något bra i dagen.
Leave a Reply