Words by Lina

Dikter, sånger, texter om liver, kärleken och allt däremellan

Följ Words by Lina

Få nya dikter, sånger och tankar direkt i din mejl ❤️

  • 13 Oktober 2026

    Jag har fångat ett ljud
    Jag har sjungit en sång
    Jag har väntat på Gud

    Men himlen har varit tyst
    Så jag lyssnade inåt
    Och där fanns en melodi

    Som jag aldrig hade förstått
    Den är starkare än orden
    Den handlar om min tro

    Den spelar i mitt huvud
    Hur ska jag få ut den
    Låt den stiga, låt den höras

    Låt den fylla varje rum
    Det som länge varit tystnad
    Blir en sång från djupet nu

    Våga sjunga ut
    Det låter bättre så
    Om kärleken
    Om allt som fyller
    Mitt hjärta och min själ
    Om drömmarna jag bär

    Och kören svarar högt:
    Vi hör dig! Vi är här!
    För att ni finns
    För att jag finns
    Det är därför vi är här

    Jag hör er, å Gud vad jag hör dig
    Och rösterna förenas
    Till en enda melodi
    Kören lyfter hela rummet:
    Vi är här! Vi är här! Vi är fria!

    Pianot spelar
    Violinen följer med
    Hela orkestern tittar på mig
    Jag sjunger som jag aldrig sjungit förr
    Jag blundar och låter rösten
    Bära allt jag har inom mig

    Och kören reser sig och sjunger:
    Vi hör dig! Vi hör dig! Sjung för oss!
    Jag sjunger
    Lyssnar och tystnar
    Melodin blir längre
    Jag hör er, jag hör er. Sjung för mig
    Kören svarar, mjukt och stilla:
    Vi sjunger för dig
    Vi sjunger med dig

    Och tusen röster stiger
    Du är aldrig ensam mer
    Utom när jag valt det själv


    Min sång
    Mina tankar
    Alla hör

    Lyssna på sången 🎵

    Om dikten: Den här dikten skrev jag med en sång i huvudet redan från första raden. Jag hörde pianot, violinerna och framför allt de stora, mäktiga körerna som skulle lyfta orden.

    Jag ville skriva om att hitta sin egen röst, våga använda den och känna kraften när andra röster stämmer in. En dikt som nästan bad om att få bli musik.

    Och den här gången var det faktiskt sången som kom först i tanken. ❤️🎶

  • 26 januari 1999

    Varje dag,
    varje andetag,
    så känslig är du,
    så olik mig,
    men det är det,
    din omtänksamhet,
    som är det bästa med dig.

    Alla gånger när du finns där,
    när du får mig att må bra,
    en vän som du skulle alla ha.
    Alla gånger vi skrattat,
    alla tårar jag fått se,
    du får mig att må bra,
    du får mig att le.

    Ingen kärlek i världen
    kan ta ifrån oss det här.
    När du än behöver mig
    lovar jag att finnas där.

    För dig min vän,
    alltid och åter igen.

    Om dikten: Den här dikten skrev jag till min fina vän Helen. Vi är olika på många sätt, men kanske är det just därför vår vänskap är så speciell.

    En liten kärleksförklaring till vänskapen, till alla skratt, tårar och stunder vi delat. Och ett löfte om att alltid finnas där för varandra.

    Vissa människor får en alldeles särskild plats i hjärtat. ❤️

  • 20 januari 1999

    Du sa att det kommer någonting gott
    ur allting som gör ont.
    Det gör ont.
    Väldigt ont.
    Väldigt länge.
    Men ingenting gott
    har kommit ur det onda.
    Hur länge ska jag vänta?
    Du sa att den som väntar på något gott
    kan aldrig vänta för länge.

    Jag har väntat.
    Väntat säkert hundra år.
    Väntar fortfarande.
    Men ingenting gott
    har kommit ur det onda.
    Nu har jag glömt
    vad jag väntade på.
    Du sa att för den som har glömt vad det var
    var det ingenting viktigt.
    Men det var viktigt.
    Och det gör ont.
    Men ingenting gott finns
    i allt det onda.
    Måste jag vänta
    i hundra år till?

    Om dikten: Den här dikten föddes ur ett samtal med pappa. Jag skulle fråga honom något, men glömde plötsligt vad det var. Då sa han: ”Om du har glömt det var det nog inget viktigt.”

    Men vänta nu! 😂 Kan inte något vara viktigt även om man glömmer det?

    Det fick mig att fundera över alla dessa gamla ordspråk som vi använder för att trösta eller förklara livet. Men tänk om de faktiskt inte alltid stämmer?

  • Mars 2000

    Är det bara för stunden
    eller kan det vara livet ut?
    Finns det kärlek där i grunden
    eller ligger känslorna på lur?

    Jag tror dig när jag säger att du förstår,
    men du kan knappast veta hur jag mår,
    vilka känslor jag kväver
    och hur mycket jag kräver.

    Jag blir glad när du ringer mig klockan två,
    men det är inga heta känslor som pockar på.
    Men om du skulle älska någon annan,
    då skulle jag önska att hon var jag.

    Och jag vet att jag skulle bli ledsen
    om du försvann ur mitt liv för ett tag.
    Jag vill inte vara utan
    men vill heller inte vara hel.

    Tycker om dina mjuka kramar,
    ändå känns det lite stelt.
    Jag stirrar som förblindad i kärlekens egen lupp,
    men det är väl som med livet,
    det går ner och det går upp.

    Trots allt så får du ändå rätt.
    Ibland är inte allting så himla lätt.
    På samma fråga finns minst tusen svar,
    men i mitt hjärta finns du för alltid kvar.

    När jag behöver någon som kan lyssna och förstå
    är det dig som jag lyfter på luren
    och är det till dig jag ringer då?

    Om dikten: Den här dikten skrev jag till en man jag dejtade som hade starkare känslor för mig än jag hade för honom. Jag tyckte verkligen om honom, men för mig handlade det mer om vänskap än kärlek. Ändå var det svårt att förstå varför jag inte ville ha honom nära på det sätt han önskade.

    Det blev min sista dejt innan jag två månader senare träffade mannen som skulle förändra mitt liv och bli pappa till mina barn.

    Det visste jag förstås ingenting om när jag skrev dikten. ❤️

  • Du börjar igen
    Jag följer med
    Det är dina ord som är lag
    Jag försöker bara jag

    Jag följer dina steg
    Men tappar bort min väg
    Du säger att jag gör fel
    Fast jag försöker ge dig mer

    Jag vänder och vrider
    På allt som jag kan
    På alla sätt, svårt och lätt
    Men det blir aldrig, aldrig rätt

    Jag böjer mig så långt
    Att jag knappt står kvar
    Och ändå är det alltid
    Något mer du vill ha

    Gör vad du vill
    Stanna kvar
    Jag vet vem jag är
    Och jag vet vad jag har

    Gör vad du vill
    Jag är färdig i detta
    Jag kan inte vara
    Din personliga vendetta

    Jag har burit din oro
    Som om den vore min
    Men nu lägger jag ner den
    Och låter den vara din

    Jag har delat dina tankar
    Hört alla dina krav
    Du kväver mig
    Jag har svårt att andas

    Jag har lyssnat så länge
    Att min egen röst försvann
    Men hur ska jag kunna räcka
    När du kräver mer än jag kan

    Varje gång vi inte är nära
    Så känner jag hur bra jag mår
    Hur mina steg blir lätta
    Och jag nynnar små melodier

    Jag märker hur jag skrattar
    Åt sånt jag glömt var kul
    Och plötsligt känns det enkelt
    Att bara vara jag

    Så kommer du in i mitt rum igen
    Jag märker att jag stelnar
    Tänker på varje andetag
    Varje ord som kommer ur min mun

    Jag letar efter tecken
    På att stormen är på väg
    Och väger varje mening
    Innan jag vågar ta ett steg

    Det ska inte vara så här
    I någon relation
    Gör vad du vill
    Jag har tappat tron

    Jag har kämpat för oss båda
    Men nu får det vara nog
    Jag tänker inte längre
    Be om plats där jag en gång stod

    Jag är lyckligare när du inte är där
    Det är sant men hemskt
    Det jag en gång kände
    Är borta, så långt borta

    Jag saknar inte längre
    Det vi en gång var
    För någonstans på vägen
    Försvann allt det vi hade kvar

    Du säger: Jag vill vara i ditt liv
    Men sorry, för sent
    Jag går
    Och jag gör – vad jag – vill.

    Lyssna på sången 🎵

    Om dikten: Ibland spelar det ingen roll hur mycket man försöker, anpassar sig eller ger av sig själv. Det blir ändå aldrig tillräckligt. Den här dikten föddes ur erfarenheter från olika relationer i mitt liv, både privata och professionella. Den handlar om den där punkten när man inte längre är arg, ledsen eller ens vill försöka förklara. Man är bara färdig. Gör vad du vill. Jag tänker göra detsamma. ❤️

  • 16 maj 1999

    Om jag kunde läsa tankar
    är dina de jag helst vill ha.
    Om jag kunde manipulera,
    om du vore jag för ett tag.

    Om kärleken vore enkel
    och jag var komplicerad,
    var skulle vi hamna då?

    Men varför är det alltid så
    att man är hellre ensam som två
    än ensam med sig själv?
    Man kan vara omtyckt men ensam,
    men även hatad som två.

    Men det svåra är att våga ta steget
    och ta konsekvensen av sitt beslut.
    Men när man sedan analyserar
    frågar man sig:
    Varför gjorde jag inte detta förut?

    Om dikten: Tänk att jag redan då skrev om något som jag fortfarande funderar över idag. Att våga lämna det som inte känns rätt och att inte vara rädd för att stå ensam. Men har jag egentligen lärt mig något på alla dessa år? Jag vill gärna tro det. Fast vem vet, kanske sitter jag här 2046 och skriver precis samma dikt igen. 😂❤️

  • September 2026

    Det är tyst här ikväll
    Och jag låter det vara så
    Inte ens fåglarna sjunger
    Jag lyssnar
    Men hör ingenting
    Rösternai mitt huvud
    De är också borta
    Jag känner ro
    Jag ligger helt stilla
    Jag vågar tro
    Det är tyst
    Stilla
    Jag brukade se bilder inne i mig
    De är där inte heller mer
    När jag tittar ut
    Så är det så mörkt att jag ingenting ser
    Jag tar ett par steg
    Ut i det mörka
    Det är tyst
    Stilla
    Jag kan ana havet
    Det som brukade ge mig ro
    Men det är också stilla
    Är jag den sista människan på jorden

    Till och med telefon är tyst
    Batteriet är dött
    Strömmen har gått

    Så tyst så underbart märkligt
    Tyst
    Stilla
    Nästan skrämande
    Men härligt
    Farligt
    Jag hör mitt eget hjärta
    Slå
    Stilla
    Jag kan faktiskt höra tystnaden
    Den är vacker
    Är den röd
    Eller blå
    Jag vet inte, för jag ser den inte
    Längre


    Jag är naken
    Skönt
    Jag märker min kropp
    Jag ser min tår
    De är röda
    Jag målade dem igår

    Jag tar ner en bok
    Läser en rad
    Bläddrar ett par blad
    Men slår igen
    Den
    Njuter av tystnaden
    Det är tyst
    Alldeles helt
    Stilla

    Lyssna på sången 🎵

    Om dikten: Ibland är det skönt när allt bara är helt tyst. När inga röster, tankar eller ljud kräver ens uppmärksamhet. När man bara får vara, utan att behöva göra någonting. Punkt. ❤️

  • 1 Oktober 2026

    Jag är starkare
    så mycket starkare

    Jag har allt jag älskar
    jag har allt jag vill ha
    där mår jag bra

    Livet, det är givet
    små sår läker
    tid som går
    små saker gör det bra
    man blir lycklig, glad

    Du säger vad, sa jag
    ni ropar som om vi inte visste det
    jag visste ju det
    men trodde det kanske inte
    kanske inte helt på det

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    jag har allt jag älskar
    jag har allt jag vill ha

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    sätter ner foten
    och väljer att vara jag

    Stearinljus
    fina servetter
    barnen som pratar
    skrattar
    telefonen är tyst

    Jag visste det nyss
    skrattar igen
    ler lite mer
    ser det jag inte såg

    Vad låg ligger inte mer
    ligger inte merb
    Jo ibland, haha
    fast på ett annat sätt

    Allt känns rätt
    suckar på ett härligt sätt

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    jag har allt jag älskar
    jag har allt jag vill ha

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    sätter ner foten
    och väljer att vara jag

    Jag är mätt
    men känner ändå hunger på mer
    ler igen

    Kan inte förklara förändringen
    det är som om den bara kom

    Fast jag vet

    Jag har jobbat hårt
    på alla sätt
    för att känna

    En flirt med livet
    ett löfte till mig själv
    att aldrig mer
    ta något för givet

    Sätta som mål att må bra
    sätta ner foten
    vara jag

    Inte perfekt
    inte färdig
    bara här

    Och det räcker långt

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    jag har allt jag älskar
    jag har allt jag vill ha

    Jag är starkare
    så mycket starkare
    sätter ner foten
    och väljer att vara jag

    Jag är starkare
    så mycket starkare

    Nu ska jag sova
    tack för en underbar dag

    Lyssna på sången 🎵

    Om dikten: En väldigt personlig text om att hitta tillbaka till sig själv och upptäcka glädjen i det enkla. Om barnens skratt, små vardagliga ögonblick och känslan av att äntligen kunna andas fritt. Jag har arbetat hårt för att komma dit jag är idag. Det betyder inte att livet alltid är enkelt, men jag har lärt mig att sätta gränser, uppskatta det jag har och våga välja det som gör mig lycklig. Jag är inte färdig med livet. Jag har bara blivit bättre på att leva det. ❤️

  • 10 oktober 2026

    Jag fick nog
    men jag förstod nog aldrig varför
    jag inte bara kunde nöja mig
    Varför var det inte nog?
    Jag log
    fast nånting inom mig dog
    och en dag reste jag mig upp
    och bara drog

    Alla andra verkar kunna
    ha varann år efter år
    Men varför känns det som att kärlek
    ibland bara skapar sår?

    Är jag kär
    eller kär i kärleken?
    Letar jag efter nåt
    som inte finns?
    Jag visste inte då
    och jag vet fortfarande inte
    men nånting inom mig
    vägrar stå still

    Det var inte nog
    jag ville känna mer
    Jag ville stå på säker mark
    och ändå tappa andan helt
    Det var inte nog
    jag ville ha passion
    Nån som säger “jag älskar dig”
    och menar samma sak i morgon

    Jag ville känna hjärtat
    slå en kullerbytta igen
    Så därför gick jag
    för det var inte nog
    och nånstans där ute
    finns du än

    Varför kunde jag inte nöja mig med dig?
    Eller med dig?
    Eller med dig?
    Så mycket kärlek
    har passerat genom mitt liv
    Så många händer
    så många ord
    så många gånger
    jag trodde: nu

    Och jag har stannat länge
    ibland alldeles för länge
    i hopp om att det som nästan var
    skulle bli nånting mer
    Men kärleken kan dö
    fast ingen gjort nåt fel
    och kanske är det värre
    än när allting går itu

    Är jag kär
    eller kär i kärleken?
    Har jag sett för mycket film
    och drömt för stort?
    Eller är det faktiskt tillåtet
    att vilja ha allt det där
    och vägra kalla nästan
    för tillräckligt?

    Det var inte nog
    jag ville känna mer
    Jag ville stå på säker mark
    och ändå tappa andan helt
    Det var inte nog
    jag ville ha passion
    Nån som säger “jag älskar dig”
    och menar samma sak i morgon
    Jag ville känna hjärtat
    slå en kullerbytta igen
    Så därför gick jag
    för det var inte nog
    och nånstans där ute
    finns du än

    Jag vill explodera
    jag vill leva
    jag vill känna mig vacker
    i nåns blick
    Jag vill inte bara ha
    en bästa vän bredvid mig
    Jag vill ha nån
    som får hela kroppen
    att minnas att jag finns
    Nån som inte sår tvivel
    nån som vågar stå kvar
    Nån jag kan älska
    utan att undra
    om jag ber om för mycket
    För kanske gör jag inte det

    Det var inte nog
    och nu förstår jag mer
    Jag vill stå på säker mark
    men jag vill fortfarande brinna
    Det var inte nog
    och jag tänker inte låtsas
    att ett halvt liv räcker
    bara för att nån stannar kvar
    Jag vill höra “jag älskar dig”
    och säga det tillbaka
    och nästa dag
    ska orden fortfarande va sanna
    Så därför gick jag
    och kärleken fick dö
    Jag mår bättre nu

    Och nånstans där ute
    nånstans där ute
    finns du

    Lyssna på sången 🎵

    Om dikten: En väldigt personlig sång om kärlek, uppbrott och modet att välja sig själv. Jag har lämnat relationer där jag till slut insåg att det inte räckte för mig, även om det kanske hade räckt för någon annan.

    Jag vill ha både trygghet, vänskap, passion och förälskelse. Jag vill inte leva ett halvt liv och intala mig att jag borde vara nöjd bara för att någon stannar kvar.

    Idag är jag så mycket lyckligare och vet att jag inte behöver nöja mig med mindre än det jag längtar efter. Och kanske finns här också en liten hälsning till dem som tror att en bästa vän är allt man behöver i en kärleksrelation.

    För mig räcker det inte. Jag vill ha hela paketet. ❤️

  • Augusti 2026

    Vi er her, endelig er vi her,
    musikken rammer, og sommeren er nær.
    Vi har tænkt, drømt og ventet, nu er vi nær,
    solen står højt, og alle dem vi elsker er her.

    Lyden af den første øl, konserves pakket,
    støvler og sneakers – det samme som sidste år.
    Regnen kommer, solen går,
    vi danser videre, som vi gjorde sidste år.

    Nye sange, lidt de samme vaner,
    jeg kan ikke huske, hvornår jeg sidst havde det så godt.
    Vi griner højt, selv når regnen slår,
    og mister lidt fornemmelsen for tid, mens musikken går.

    Jeg ligger på ryggen i græsset,
    har nok fået for meget af alt.
    Men hygger mig alligevel –
    hvor fanden er mit telt i nat?

    Nogen råber mit navn,
    jeg svarer lidt for sent.
    Men finder mine venner igen,
    og så er alt glemt.

    Men er det mine venner
    eller nogen andres?
    Lige meget –
    alt er én stor fest.

    Vi danser med dem, vi møder på vores vej,
    og i nat er hele pladsen lidt som dig og mig.
    Skøre, crazy og med hovedet på skrå,
    så kommer der nogle nye, der også vil være med – kom så!

    Vi er trætte, vi er smadrede
    men ingen siger stop
    når nogen råber: er I klar?
    så svarer hele pladsen:

    Op, op,
    livet er på top.
    Vi skråler: op, op,
    kom nu, syng med!

    Vi drikker videre,
    famler, falder,
    rejser os og råber:
    op, op!

    Solen går ned, men ingen går hjem,
    vi lover hinanden: i morgen gør vi det hele igen.

    Når morgenen kommer, banker hovedet tungt,
    men vi siger: pyt med det – det går nok.
    Så finder nogen kaffen,
    og musikken starter småt,
    og pludselig står vi der igen,
    som om vi aldrig fik nok.

    Vodkaen er slut, en støvle er væk,
    jeg finder ud af, at jeg har sovet i et dæk.
    Men solen er oppe, og nogen råber: kom!
    Så vakler vi videre – festen er aldrig helt tom.

    Promillen er aldrig nul,
    batterierne aldrig tomme,
    vi finder hundrede kroner
    i en eller andens lomme.

    Vi skråler: op, op,
    livet er på top.
    Op, op,
    kom nu, syng med!

    Vi famler, vi falder,
    men kommer altid op.
    Op, op –
    livet er på top!

    Nu er solen her igen,
    den sidste dag, inden vi skal hjem.
    Men vi vil blive en uge mere,
    så må vi nok konstatere:
    selv den bedste fest
    må på et tidspunkt stoppe.

    Vi pakker teltet, finder det vi kan,
    griner af historier ingen helt forstår endnu.
    Og når vi kører hjem med trætte grin,
    ved vi allerede: næste sommer gør vi det igen.

    Men fuck det – det første bad, når vi kommer hjem,
    og pasta med kødsovs har aldrig smagt så godt.

    Vi sover som sten,
    når festen går i stå.
    Og vågner med ét spørgsmål:

    Hvornår er den næste fest?

    Lyssna på sången 🎵

    Om sången: Min allra första text skriven direkt som en sång, och dessutom min första på danska! 🇩🇰 Inspirerad av mina barns och andra ungdomars festivaläventyr, inte minst på Roskilde. En galen och humoristisk hyllning till musik, vänskap, tältkaos, regn och fester som aldrig verkar ta slut. Man kommer hem fullständigt slutkörd, tar världens skönaste dusch och sover som en sten. Men redan nästa dag är man redo för nästa fest! 😂🎶

Is this your new site? Log in to activate admin features and dismiss this message
Log In